Memea Hundägarcoach

Nu har jag varit ute och rest. Varit oändligt långt borta. Har aldrig varit så långt bort förut. Bara för att upptäcka att mycket därborta var väldigt bekant. Jag tror faktiskt att jag känner mig lite kluven över att det var så, resan dit tog nästan trettio timmar!
Det är i Melbourne i Australien jag har varit och hälsat på min dotter. Det går förstås att fråga sig varför hon behövt bosätta sig på andra sidan jordklotet. Fast jag har förstått att det inte är så mycket mig som den svenska vintern hon flyr. Jag förstår henne, jag skulle också kunna överleva utan mörker, snö och kyla.
Allt var lite mer ”down under”. Stränderna var vitare, vågorna större. Folk glada, vänliga och precis så ”layed back” som ryktet säger. Utanför hotellfönstret hade vi inte en flock skränande måsar utan gulpannade kakaduor. De var än mer högröstade. I långa loppet låter nog måsar mer behagligt. Men hundarna var samma.

Jag träffade en hundtränare och det var framförallt då jag baxnade över att allt var så välbekant. På min fråga om vilka de vanligaste hundägarproblemen var svarade han: hundar som drar i kopplet och hundar som är arga på andra hundar. Ensamhetsproblem tyckte han också började bli allt vanligare. När vi började prata om träningsfilosofier visade det sig att även de stod i ett generationsskifte mellan nya och äldre metoder och högljudda diskussioner om rätt och fel.
Resan hem kändes märkligt nog än längre än resan dit. Fast här hemma låg ett mail från Mexiko och väntade men en förfrågan om jag ville åka dit och hålla föredrag. Om det blir verklighet säger jag nog inte nej. : ))

/Memea

Nu har jag fått ett svar från Alex och töserna på ett tidigare inlägg. Så här skriver hon:
”Det finns extrema sidor åt båda hållen – ‘hårda’ vs ‘mjuka’ metoder alltså. Jag tror att de extrema åt det ‘hårda’ hållet tycker att minsta beröm är att betraktas som ‘mjuka’ metoder. För de som står för de extremt ‘mjuka’ metoder tycks en harkling vara väl hårt.”

Precis som det stora flertalet hundägare tränar Alex med positiva metoder och använder gärna klickern – samtidigt som hon inte har några problem med att ibland säga till sin hund i vardagen. I mina ögon låter det sunt. Fram för alla glada människor och deras älskade hundar!
Jag tror på ett samhälle där jag kan rösta på fler partier än ett, där religionsfrihet råder. Kort och gott, där det är tillåtet att välja vad man själv tycker. Det finns försiktiga hundar, framfusiga hundar, hundar med massor eller bara lite energi. Och det stora flertalet hundar har jag inte nämnt än. Det är alla de som befinner sig nånstans mittemellan de där ytterligheterna. Självfallet kan och bör inte alla de personligheterna tränas på samma sätt!
Ramla inte i farstun för en charmig figur, oavsett vilken träningsmetod människan står för. (Det gynnar bara den personens plånbok.) Leta efter kunskap hos många. Akta dig för det förenklade – livet är inte svart eller vitt. Med andra ord; TÄNK SJÄLV! Vad passar för just dig och din hund?

Finns det verkligen en endaste person som hävdar att hon föredrar att använda sig av hårda metoder framför mjuka – om hon kan välja mellan två lika snabba och effektiva metoder?
Finns det en enda person som stolt deklarerar att hon föredrar att använda sig av gammaldags metoder?
De som anser sig stå för mjuka och moderna metoder är många. Ibland undrar jag vilka de andra är. — De som själva anser att de står för hårda och gammaldags metoder?

/Memea